Den 8 juni 2006 fick vi en till familjemedlem.
Det jag inte visste då var hur mycket jobb han skulle innebära!
I början var han ett monster rent ut sagt och man fick inte göra något med honom som inte
skedde på hans villkor.
Han hade inga som helst problem med att ta till tänderna för att visa sitt ogillande och att
klippa klorna var en omöjlighet.
Jag var därför tvungen att bygga upp ett förtroende med honom och få honom att lita på att
jag faktiskt vet bättre än honom.
Med klicker, godis och ett STORT tålamod har vi nu kommit långt men han är fortfarande inte
helt klar.
Ett stort problem som vi fortfarande jobbar på är en osäkerhet på människor som
kan leda till aggressivt överslagsbeteende.
Det andra stora som vi måste jobba mer på är hundaggressivitet som även där grundar i att
han va tvungen att leda sig själv i början och inte fick någon socialiseringsträning som valp och unghund.
Så om ni ser en hund som är ute och går med munkorg på stan, tyck inte synd om honom och bli
inte rädda, för det bästa han vet är att vara ute och undersöka nya miljöer och att träna.
Munkorgen är bara ett stort hjälpmedel för att det inte ska hända några som helst olyckor
när han är i en så pass pressad miljö.
